2017 var året när något brast. En spricka i patriarkatet öppnade sig. Kvinnor från alla delar av samhället sa ifrån mot sexuella trakasserier och övergrepp. Världen vändes upp och ned när de som tidigare kunnat gömma sig bakom kvinnors tystnad och skam plötsligt ställdes till svars. Det visade sig att kvinnors kollektiva erfarenheter bar på en enorm kraft. Genom att vägra vara tysta längre synliggjordes den struktur som så länge skyddat förövare.

Men vi kan inte stanna där. Inför det nya året kräver Sveriges Kvinnolobby att regeringen, myndigheter, fackförbund och chefer svarar upp mot kvinnors berättelser och vidtar åtgärder för att ändra sexistiska och ojämställda strukturer.

Sveriges Kvinnolobby kräver att: 

  1. Arbetsrättsliga lagar och föreskrifter ska tillämpas och i vissa fall skärpas. Fackförbund och arbetsgivare måste bli bättre på att använda de lagar och föreskrifter som finns mot sexuella trakasserier och övergrepp på arbetsplatsen. Regelbundna utbildningar behövs för att öka kännedomen och påminna om vilka regler som gäller. I vissa fall finns också skäl till skärpning, till exempel bör upprepade sexuella trakasserier alltid vara skäl för uppsägning och inte enbart för omplacering som ofta är fallet idag.
  1. Diskrimineringsombudsmannen, DO, ska få sanktionsmöjligheter. Arbetsgivare som bryter mot lagar och regler måste straffas med kännbara viten eller andra påföljder. DO:s granskningar kommer inte att ha någon effekt om de inte också får mandat att utfärda sanktioner för att sakföra de arbetsgivare som inte följer lagen.
  1. Fler fall av sexuella trakasserier och övergrepp ska drivas i Arbetsdomstolen. Ingen av de stämningar som har till Arbetsdomstolen under det senaste året har gällt sexuella trakasserier. Diskrimineringsombudsmannen, DO, och fackförbunden bör verka för att fler fall av sexuella trakasserier och övergrepp i arbetslivet drivs i Arbetsdomstolen och leder till fällande dom. Att så få fall av sexuella trakasserier prövas i Arbetsdomstolen visar att nuvarande ordning inte fungerar.
  1. Nolltolerans mot sexuella trakasserier och övergrepp i rättskipande instanser. Poliser, åklagare, domare och personer som arbetar i andra rättskipande roller ska bli avstängda om det framkommer att de har utsatt någon för sexuella trakasserier eller övergrepp. Det är inte tillräckligt att jämställdhet och mäns våld mot kvinnor ska tas upp i relevanta grundutbildningar. Här krävs regelbundna fortbildningar av alla viktiga funktioner.
  1. Chefer och ledare ska utbildas om sexuella trakasserier och övergrepp. Kunskap om makt och jämställdhet samt hur sexuella trakasserier och våld mot kvinnor kan förebyggas, identifieras och hanteras bör ingå i alla chefs- och ledarskapsutbildningar. När offentliga myndigheter upphandlar chefsutbildningar ska krav på moment om mäns våld mot kvinnor ställas. Hur stor andel av cheferna som har gått dessa utbildningar bör redovisas i samband med årsbokslut.
  1. Arbete mot mäns våld på arbetsplatser ska byggas in i det ordinarie personalarbetet. Förekomsten av sexuella trakasserier och övergrepp på arbetsplatsen ska kartläggas i medarbetarundersökningar och medarbetarsamtal på alla arbetsplatser. Fackförbund ska ta upp dessa frågor i kontakt med fackombud och anställda. Viktigt är att frågor om övergrepp formuleras av personal med kompetens om mäns våld mot kvinnor.
  1. Tillgång till behandling och vård för våldsutsatta ska säkerställas. Kvalitetssäkrad behandling och vård för personer som utsatts för sexuella trakasserier och övergrepp måste finnas i varje landsting. Grundläggande kompetens måste också finnas i företagshälsovården så att medarbetare som utsatts kan få hjälp och remitteras till rätt instans.
  1. Myndigheter måste ta större ansvar som arbetsgivare. Trots att över 250 000 svenskar arbetar i statlig sektor hanterar svenska myndigheter extremt få fall av sexuella trakasserier. Till exempel har Skatteverket med över 10 000 anställda inte fått in en enda anmälan om sexuella trakasserier de senaste tre åren. Regeringen måste ta upp arbetet mot sexuella trakasserier och våld i regleringsbrev och myndighetsdialoger och bygga in dessa frågor i det pågående arbetet med statens värdegrund.
  1. Sex- och samlevnadsundervisningen bör moderniseras och kvalitetssäkras. Sex- och samlevnadsundervisning ska vara ett obligatoriskt skolämne och bygga på kunskap om makt, jämställdhet och mäns våld. All undervisning ska ha ett kunskapsunderbyggt och kritiskt förhållningssätt till pornografi. Skolverket bör få ett permanent uppdrag att arbeta med fortbildning för lärare om sex- och samlevnad och ta över ansvaret för sexuella trakasserier i skolan.
  1. Stödet till kvinnors organisering ska öka. Om regeringen menar allvar med att sexuellt våld är ett strukturellt problem måste stödet till kvinnoorganisationer och liknande organisationer som arbetar just med strukturell förändring öka. Idag finns 63 kvinnoorganisationer som delar på 22 miljoner. Det räcker inte ens till en tjänst/organisation.
  1. En haverikommission bör tillsättas för utredning av sexualbrottsmål. Kommissionen bör utreda vilka beviskrav och rimlighetsbedömningar som krävs i våldtäktsmål och som föreslår kompetenshöjande åtgärder för rättsväsendet med fokus på hur offer och förövare för sexuella övergrepp reagerar och agerar, samt kring hur faktorer i offrets livssituation, bakgrund och relation till förövaren påverkar detta.
  1. Spridningen av pornografi ska begränsas genom åldersverifikation och blockeringar. 90 procent av scenerna i de populäraste porrfilmerna innehåller aggressiva handlingar och pojkar börjar konsumera pornografi när de är 11 år gamla. Samhällets insatser mot sexuella övergrepp kommer att vara verkningslösa så länge porren tillåts bombardera barn och unga med bilder som erotiserar våld och övergrepp. Sverige bör följa Storbritanniens exempel och införa obligatorisk åldersverifikation på porrsidor, porrfria offentliga miljöer och internetabonnemang med förinställda blockeringar.