Artikeln publicerades den 28 juni på Aftonbladet Debatt.

Sveriges Kvinnolobby skriver på Aftonbladet Debatt tillsammans med Varken Hora eller Kuvad och flera andra kvinnoorganisationer och politiska kvinnoförbund. Den 4 juli håller vi ett gemensamt seminarium om feministisk förortspolitik i Almedalen med bland andra jämställdhetsminister Åsa Regnér.

Under decennier har kvinnorörelsen i Sverige kämpat för att kvinnor ska få samma rättigheter och skyldigheter som män. På många sätt har kampen lyckats väldigt väl. Kvinnor har rent juridiskt samma rättigheter som män, kvinnor är valbara till alla förtroendeuppdrag, kvinnors ekonomi står fri från mäns. Trots detta upplever vi en feministisk backlash idag. Den sker inte i innerstaden eller i de välbeställda förstäderna. Den sker i våra segregerade förorter. Flera regeringar på rad har skapat, förstärkt och förhållit sig passiva till förorternas problem.

Enligt kartläggningen “Elvahundra” som Varken Hora eller Kuvad genomförde bland 1100 ungdomar i några av Stockholms socialt och ekonomiskt utsatta förorter var det tydligt att tilltron till religiösa ledare var större än till exempelvis polisen och sociala myndigheter. Det var också tydligt att hedersförtrycket breder ut sig i segregerade områden och kryper allt längre ner i åldrarna.

Det har i debatten om problem i förorten ofta framhållits att det som behövs är ekonomiska och sociala insatser. Det skriver vi definitivt under på. Däremot tror vi inte att det räcker. Det som måste till är att bryta upp segregationen och driva en integrationspolitik värd namnet. För att klara det menar vi att enklavbyggandet och könssegregationen måste brytas. Vi har några förslag på hur regeringen skulle kunna komma närmare ett sådant resultat:

1. Handlingsplaner för hantering av hedersförtryck

Vi menar att handlingsplaner mot hedersförtryck och kontroll bör finnas i alla grund- och gymnasieskolor. Kunskaperna om dessa frågor måste höjas på kommunal nivå och det är viktigt att kommunen ser till att handlingsplaner finns på varje skola.

2. Skollagen ska gälla alla

Många unga som utsätts för olika typer av hedersrelaterad förtryck förbjuds att delta i obligatorisk skolundervisning i exempelvis gymnastik (främst simning), i biologi (främst sex- och samlevnadsundervisning) eller i religion. Det är centralt att poängtera vikten av att skolan ser till att skollagen efterlevs. Vi har obligatorisk grundskola i Sverige vilket i praktiken innebär att det inte ska vara möjligt för en elev att utebli från all undervisning inom ett speciellt område. Hämtning av elever som uteblir från obligatorisk undervisning är inte bara ett sätt att stävja skolk, det är också ett sätt att bryta påtvingad frånvaro från undervisning där kunskaper förmedlas som är viktiga för fortsatt liv i det svenska samhället.

3. Förtydliga asylboendenas ansvar

Asylboendena måste ta ansvar för att i sin verksamhet inkludera diskussioner om feminism och antirasism. Det är väl känt att de flyktingar som söker skydd i Sverige i vissa fall kommer från starkt patrialkala miljöer. Det måste på ett tidigt stadium göras klart för såväl män som kvinnor att vi i Sverige lägger stor vikt vid att respektera kvinnors och alla människors lika rättigheter oavsett etnicitet, religion, sexuell läggning och liknande. Vi menar också att tryggheten på asylboendena, framförallt för kvinnor, måste stärkas genom ökad personaltäthet och bättre utbildad personal. Slutligen menar vi att män som utsätter kvinnor för sexuella trakasserier på asylboendena ska kunna tvångsflyttas till andra boenden och att brott ska anmälas.

4. Höj upp jämställdhetsfrågorna på SFI

Undervisningen i SFI (Svenska för invandrare) måste också få ett tydligt uppdrag att ta upp, diskutera och förhålla sig till jämställdhetsfrågor löpande och genomgående i sin undervisning. Undervisning i sex- och samlevnad måste inkluderas i undervisningen på SFI.

5. Inga statsbidrag till intoleranta trossamfund

Alla religiösa samfund som inte respekterar och arbetar för allas lika värde ska få sina statliga, landstingskommunala och kommunala bidrag indragna. Det är en självklarhet att våra skattepengar inte bör gå till samfund som diskriminerar kvinnor eller HBTQ-personer. Lika självklart är att trossamfund som upprätthåller hedersnormer inte bör få några bidrag från skattemedel.

6. Alla organisationer och företag som erhåller skattemedel för att bedriva verksamhet ska krav ställas för jämställdhet

Jämställdhetsplan ska vara en självklarhet för det “feministiska” Sverige. Detta ska gälla idrottsorganisationer, ideella organisationer, trossamfund, etniska föreningar och kulturföreningar som får skattemedel. Ingen jämställdhetsplan, inga pengar.

7. Säkerställ att vårdsektorn beter sig etiskt

Vårdsektorn måste också skärpa sina kontroller. Vi har alla upprörts över mödomshinneoperationer och oskuldskontroller som görs på vårdcentraler runt om i landet.

Vi hoppas att regeringen och jämställdhetsminister Åsa Regnér är intresserade av att ta till sig dessa frågor och inleda den långa marschen mot en jämställdhetspolitik som innefattar alla delar av samhället, även förorterna. Den 4 juli håller vi ett seminarium i Almedalen dit jämställdhetsministern kommer. Vi hoppas då få svar på hur hon förhåller sig till våra förslag.

Amineh Kakabaveh, ordförande Varken Hora eller Kuvad

Clara Berglund, generalsekreterare Sveriges Kvinnolobby

Sara Mohammad, ordförande Riksorganisationen Glöm aldrig Pela och Fadime

Ewa Larsson, ordförande Gröna Kvinnor

Carina Ohlsson, ordförande S-kvinnor

Gulan Avci, ordförande Liberala Kvinnor

Annicka Engblom, ordförande Moderatkvinnorna

Sofia Jarl, ordförande Centerkvinnorna