I dagarna deltar svenska kvinno- och jämställdhetsorganisationer på FN:s Kvinnokommission i New York. Inför mötet kräver vi att Sverige och EU ska stå upp för kvinnors rätt att organisera sig. Det handlar om mötesfrihet, föreningsfrihet och yttrandefrihet, men också om att vi kvinno- och jämställdhetsorganisationer ska ges förutsättningar att utföra vårt uppdrag, aktivt bjudas in till förhandlingsbordet och bli lyssnade på. 

Rättigheter och friheter som länge har tagits för givna hotas återigen runt om i världen och utrymmet för kvinno- och jämställdhetsorganisationer krymper. Abortmotståndet är på frammarsch, kvinnor exploateras i porr- och prostitutionsindustrin som tillåts spridas mestadels oreglerat via internet. Kvinnor över hela världen begränsas av hedersrelaterat våld och förtryck. I World Economic Forums senaste index går jämställdheten för första gången bakåt.

Med förnyad kraft försöker patriarkatet och andra krafter att motarbeta och tysta kvinnorörelsen. När organisationen Kvinna till Kvinna bad kvinnorättsförsvarare i 32 länder beskriva utvecklingen menade 85 procent att aktivister som är kvinnor drabbas särskilt hårt genom minskade möjligheter till finansiering och genom ett ökat fokus på kvinnors traditionella roll som mödrar snarare än politiska aktörer. Som följd stängs kvinnor ut från politiska arenor.

I Sverige vill Sverigedemokraterna dra in all finansiering till kvinnors organisering. I Ungern införs lagstiftning som stämplar civilsamhällesorganisationer som utländska agenter. Runt om i världen hotas och attackeras kvinnorättsaktivister av så väl statliga som ickestatliga aktörer. De organisationer som ifrågasätter mäns tillgång till kvinnors kroppar och arbetar för att skydda kvinnor från prostitution är ständigt under hot.

Även kvinnor som försvarar andra rättigheter gör det med livet som insats. En rapport från Front Line Defenders säger att antalet mord på aktivister, män och kvinnor som kämpar för mänskliga rättigheter, uppgick till 321 under 2018.

FN:s Kvinnokommission är ett globalt toppmöte för kvinnors rättigheter och jämställdhet, det är ett av FN:s största och äger rum i mars varje år. För att mobilisera mot motståndet och värna kvinnors rättigheter är relationen mellan kvinnorörelsen, FN:s institutioner och länders regeringar avgörande. Den största globala studien som gjorts på relationen mellan statliga institutioner och civilsamhälle visar att fria självständiga kvinnorörelser är den enskilt viktigaste faktorn för kvinnors demokratiska rättigheter.

Det är en stark och bred kvinno- och jämställdhetsrörelse som tagit oss till den nivå av jämställdhet vi har idag. Det måste värnas och demokratiska länders regeringar måste stå upp för en fri kvinnorörelse som driver utvecklingen framåt, kvinnorörelsen måste få rätt förutsättningar och resurser för att vända trenden för en fortsatt jämställdhetsutveckling lokalt, nationellt och globalt.

Vi, svenska kvinno- och jämställdhetsorganisationer som deltar på, eller följer arbetet i, FN:s Kvinnokommission anser att Sverige och EU måste fortsätta och växla upp sitt försvar av civilsamhället. Vi kräver:

  • Att Sverige och EU aktivt ska stå upp för kvinno- och jämställdhetsorganisationers roll, finansiering och plats vid förhandlingsbordet under FN:s 63:e Kvinnokommission, CSW.
  • Att Sverige och EU ska öka sitt bistånd till kvinnors fria organisering runt om i världen.
  • Att Sverige i EU ska verka för sanktioner mot länder som begränsar kvinnorörelsens och jämställdhetsorganisationers utrymme.
  • Att Sverige och EU ska fortsätta att vara en stark aktör för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter runt om i världen.

Den pågående backlashen mot kvinnors rättigheter och jämställdhet måste stoppas. För att detta ska bli verklighet måste kvinno- och jämställdhetsorganisationer ges förutsättningar att göra sitt uppdrag, aktivt bjudas in till beslutsfattande sammanhang och bli lyssnade på.

Alán Ali, ordförande, MÄN
Alexandra Charles, ordförande, 1,6 miljonerklubben
Anna Tibblin, generalsekreterare, We Effect
Annika Schabbauer kanslichef Operation 1325
Britt-Marie S Torstensson, ordförande, Winnet Sverige
Clara Berglund, generalsekreterare, Sveriges Kvinnolobby
Ewa Larsson, ordförande, Gröna Kvinnor
Ianthe Holmberg, ordförande i Svenska Kvinnors Vänsterförbund
Jenny Westerstrand, ordförande, ROKS
Kristina Wicksell, kommunikatör, MakeEqual
Louise Lindfors, generalsekreterare, Afrikagrupperna
Malin Flemström, styrelseledamot, Flickaplattformen
Meri Helena Forsberg, ordförande, Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor, RIFFI
Olga Persson, generalsekreterare, Unizon
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare, Kvinna till Kvinna
Silvia Ernhagen, vd, Hungerprojektet
Talin Davidian, ordförande, TRIS-tjejers rätt i samhället
Ulrika Kärnborg, ordförande Fredrika Bremer Förbundet