Debattartikeln publicerades i SvD Näringsliv den 22 juni.

Nu krävs det att regeringen går från analys till handling när det gäller kvinnors låga pensioner. Sveriges Kvinnolobby, Pensionärernas Riksorganisation och Fredrika Bremer Förbundet vill bland annat se förändringar i pensionssystemet och att grundskyddet förstärks så att alla kvinnor kan leva på sina pensioner.

På tisdagen presenterade regeringens Pensionsgrupp en analys av kvinnors och mäns pensioner. Resultaten visar bland annat att kvinnor i genomsnitt har 30 procent mindre i pension än män och att skillnaden i disponibel inkomst mellan kvinnliga och manliga pensionärer inte har minskat sedan 1995. Problemen är väl kända och har sin grund i ett ojämställt arbetsliv. Enligt beräkningar kommer gapet mellan kvinnors och mäns pensioner fortfarande ligga omkring 20 procent år 2060.

Projektet ”Jämställda pensioner” är en del av den pågående pensionsöversynen och har tittat på vilka effekter olika områden har på pensionerna för kvinnor och män. Resultaten är väntade. Det är ingen nyhet att en stor grupp äldre kvinnor i Sverige lever på marginalen. Över hälften av de kvinnliga pensionärerna är beroende av garantipension och bostadstillägg och prognoser visar att den andelen knappt minskar i framtiden. Detta är kvinnor som i många fall har ett helt arbetsliv och pensionsavgifter bakom sig, men som ändå är tvungna att ta del av grundskyddet i pensionssystemet.

Fler än 150 000 kvinnor i Sverige lever på en pension under EU:s fattigdomsgräns (11 830 kronor per månad) och situationen har blivit allt värre (enligt Pensionsmyndigheten). Antalet pensionärer som ­ligger under fattigdomsgränsen har nästan fördubblats sedan 2006. Detta beror dels på jobbskatteavdragen, dels på pensionssystemets utformning. Kvinnors pension är i genomsnitt 6 500 kronor lägre än männens per månad. Värst är det för de ensamstående, de allra äldsta kvinnorna och utrikes födda kvinnor med få yrkesverksamma år.

Orsakerna till kvinnors lägre pensioner är väl kända. Kvinnor har lägre inkomster än män. Det beror bland annat på att de har lägre löner, oftare jobbar deltid, har högre sjukfrånvaro, har ett större uttag av föräldraförsäkringen och i allt högre utsträckning tvingas ta hand om sina gamla föräldrar när kommunernas äldreomsorg brister. Att många kvinnor är frånvarande från arbetsmarknaden eller går ner i arbetstid gör att de halkar efter vad gäller inkomst och karriär. Likaså är skillnaden i sysselsättningsgrad mellan utrikes födda män och kvinnor redan stor. Tre år efter invandringen arbetar hälften av de utrikes födda männen, men bara var femte kvinna.

Nu krävs det att regeringen och pensionsgruppen går från analys till handling. På lång sikt krävs ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen, att fler har tjänstepension, rätt till heltid, trygga anställningar, förbättrade arbetsvillkor med bättre arbetsmiljö och jämställda löner. Särskilda insatser krävs för att förbättra etableringen för nyanlända och utrikes födda kvinnor. Dessutom måste skillnaden i beskattning mellan lön och pension, som lett till ökade klyftor mellan mäns och kvinnors inkomster och pensioner, avskaffas och mer resurser tillsättas till äldreomsorgen.

Men det finns också mycket som kan göras redan nu. Sveriges Kvinnolobby, Fredrika Bremer Förbundet och PRO vill se förstärkningar av inkomstpensionssystemet så att ett helt arbetsliv ger en bra pension även för kvinnor som jobbar deltid. Nivån i grundskyddet måste också höjas så att den garanterar en acceptabel levnadsnivå. Den snabbaste åtgärden är att höja bostadstillägget genom att anpassa det till dagens hyresnivåer och se till att fler söker det. En annan enkel förändring är att låta garantipensionen följa löneutvecklingen för att skillnaden till inkomstpensionen inte ska öka.

Men för att alla ska få en pension som går att leva på måste grundskyddet ­göras om. I stället för ett system med garantipension och bostadstillägg vill vi att alla får en grundpension, som garanterar en inkomst över EU:s fattigdomsgräns. Det räcker inte att vänta på ett jämställt arbets­liv. För att kvinnor ska ha en anständig pension som går att leva på behövs lösningar här och nu.

Clara Berglund, generalsekreterare, Sveriges Kvinnolobby

Christina Tallberg, ordförande, Pensionärernas Riksorganisation

Louise Lindfors, ordförande, Fredrika Bremer Förbundet

Läs Pensionsgruppens analyser om jämställda pensioner här.