FN:s nya överenskommelser om kvinnors ekonomiska egenmakt är för svaga

Fredagen den 24 mars antog FN:s Kvinnokommission, CSW, nya överenskommelser om kvinnors ekonomiska rättigheter. Besvikelsen är stor över att förhandlingarna avbröts och inte ledde fram till skarpare åtaganden. Sveriges Kvinnolobby oroas över konservativa skrivningar om familjens roll i kvinnors liv och att texten innehåller flera kryphål för medlemsstaterna. Dessutom är skrivningarna om kvinnors rätt att få bestämma över sina egen kroppar och rätten till trygga arbetsvillkor alltför svaga.

Kvinnors ekonomiska egenmakt och arbete i en föränderlig tid var temat för FN:s 61:a Kvinnokommission, CSW. Under det årliga toppmötets sista dag kom medlemsländerna överens om gemensamma överenskommelser på området. Förhandlingarna som föregick beslutet var långa och präglades av oenighet. När texten till slut antogs ville EU, den grupp där Sverige ingår, och flera andra grupper av länder fortsätta gå igenom ett antal paragrafer för att nå bredare enighet och starkare språk. Men EU:s begäran om att anpassa processen beviljades inte. Konsekvensen blev att de överenskommelser som antogs inte är så starka som de hade kunnat vara.

EU:s förhandlingsgrupp har i ett uttalande riktat kritik mot hur processen gick till. Där lyfts bland annat att unionen önskat starkare skrivningar om civilsamhällets och kvinnorörelsens roll och en tydligare länk mellan sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) och kvinnors ekonomiska egenmakt.

– Varje ord som FN kommer överens om kan göra stor skillnad för kvinnors och flickors rättigheter. Det är därför allvarligt att förhandlingarna avslutades trots att det kanske hade funnits utrymme att komma längre. Att EU väljer att rikta kritik mot processen är viktigt och visar att vi fortsatt är en viktig röst för jämställdhet och kvinnors rättigheter i FN och världen, kommenterar Clara Berglund generalsekreterare för Sveriges Kvinnolobby som ingick i den svenska delegationen och närvarande under mötets första vecka.

Efter att ha läst de gemensamma överenskommelserna reagerar Sveriges Kvinnolobby bland annat på att mycket vikt läggs vid FN:s nya utvecklingsagenda 2030.

– Det är bra att det finns tydliga kopplingar mellan överenskommelserna från CSW och Agenda 2030, men det finns också ett stort behov av att enas om andra och starkare åtaganden om kvinnors rätt till ekonomisk självständighet. Här hade det varit bättre att istället gå tillbaka till de starka formuleringar som finns i den överenskomna Handlingsplanen från Beijing från 1995, som handlar om just kvinnors rättigheter.

10 kommentarer om årets gemensamma överenskommelser från FN:s Kvinnokommission, CSW

1. För många kryphål försvagar slutsatserna. På flera ställen i texten finns kryphål som hänvisar till situationen i olika länder och ländernas egna lagar. Medlemsländerna kan alltså med hjälp av dessa hänvisningar slippa leva upp till de åtgärder som CSW kommit överens om.

2. Varning för konservativa hänvisningar till familjen. I paragraf 17 av överenskommelserna finns skrivningar om att skapa ”en miljö i familjen” som möjliggör kvinnors ekonomiska egenmakt och att kvinnor och män sa bidra till ”familjens välfärd”. Dessa skrivningar begränsar jämställdheten eftersom de utgår från familjen som helhet istället för att se till kvinnors och flickors rättigheter. Risken när familjen kommer i första rummet är att det sker på bekostnad av kvinnor och flickor.

3. FN måste bekämpa ökningen av den informella sektorn. En del av CSW handlade om att belysa att allt fler kvinnor arbetar i den informella sektorn, det handlar till exempel om kvinnor som är hushållsarbetare i någons hem eller jobbar svart i fabriker och på hotell. Dessa kvinnor har inte tillgång till sina rättigheter och många av dem far illa. Men det räcker inte att enbart konstatera situationens allvar. FN och medlemsländerna måste också vidta åtgärder för att motverka den informella sektorns utbredning och istället skapa trygga arbetstillfällen med löner som går att leva på.

4. Fler länder måste skriva under ILO:s konvention om hushållsarbetares rättigheter. Kvinnor som arbetar med hushållsarbete i någons hem löper särskilt stor risk att utnyttjas och utsättas för våld. Redan i vårt skriftliga uttalande inför CSW krävde Sveriges Kvinnolobby att fler länder, inklusive Sverige, borde ratificera och implementera ILO:s Konvention 189 om hushållsarbetares rättigheter. Men överenskommelserna om ekonomisk egenmakt och arbete nämner inte ens den viktiga konventionen.

5. Kvinnors och flickors rätt till utbildning måste innefatta sexualundervisning. I överenskommelserna finns formuleringar om kvinnors och flickors rätt till utbildning och rätt till skydd mot övergrepp och trakasserier i skolmiljön. Men det saknas skrivningar om rätten till sexualundervisning och om att all utbildning måste genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv.

6. Tydliggör kopplingen mellan våld, SRHR och ekonomisk jämställdhet. Även om överenskommelserna lyfter mäns våld mot kvinnor och kvinnors rätt att bestämma över frågor som rör deras sexualitet är kopplingen till temat om kvinnors ekonomiska egenmakt inte tillräckligt tydlig. Kvinnor kan inte bli ekonomiskt självständiga så länge de utsätts för våld från män och inte kan bestämma hur och när de vill ha barn.

7. Tala om vad SRHR betyder! Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR, är en kontroversiell fråga i FN. I årets överenskommelser hänvisas till skrivningar om SRHR från FN:s befolkningskonferens i Kairo 1994 och Handlingsplanen från Beijing från 1995. Men det är svårt att veta vad som egentligen ingår i SRHR. Sveriges Kvinnolobby anser att SRHR bör innefatta rätten till fri abort och sexualundervisning, men även frihet från exploatering av kvinnors kroppar i form av till exempel prostitution och surrogatmödraskap.

8. Säkerställ kvinnorörelsens delaktighet. Civilsamhället i allmänhet och kvinnorättsorganisationer i synnerhet måste försäkras delaktighet och skyddas från inskränkningar på alla nivåer i alla länder och globalt. Hänvisningarna till civilsamhället i årets överenskommelser är tyvärr alldeles för få och för vaga för att få verklig betydelse.

9. Välkomna skrivningar om kvinnor med funktionsnedsättning. Överenskommelserna lyfter både kvinnor med funktionsnedsättnings särskilda utsatthet och vikten av att de får möjlighet att delta fullt ut i arbetslivet. Det är glädjande att det finns en enighet i världen om att synliggöra och garantera mänskliga rättigheter och ekonomisk egenmakt för denna grupp kvinnor som så ofta har osynliggjorts.

10. Åtaganden för urfolkkvinnors rättigheter kan förstärkas. Utöver temat om kvinnors arbete och egenmakt lyftes även urfolkskvinnors rättigheter på CSW. I de överenskommelserna finns bland annat skrivningar om urfolkskvinnors rätt till utbildning, frihet från våld och vikten av att respektera deras kunskaper och traditioner. För att ytterligare stärka urfolkskvinnors rättigheter behövs starkare åtaganden som garanterar deras landrättigheter, politiska inflytande och självbestämmande.

Läs mer