Kvinnors och flickors rättigheter möter transperspektivet

Arbetet för kvinnors rättigheter och jämställdhet går ofta hand i hand med arbetet för att förbättra transpersoners villkor. Att motverka stereotypa föreställningar om hur kvinnor och män ska se ut och bete sig ökar allas frihet. Men ibland uppstår utmaningar i mötet mellan perspektiven. Här samlar vi ställningstaganden och förslag som bemöter dessa utmaningar. Vår utgångspunkt är, som alltid, kvinnors könsbaserade rättigheter så som de definieras i FN:s Kvinnokonvention.

Vår syn på makt, kön och genus

Sveriges Kvinnolobby arbetar för alla kvinnors och flickors rättigheter. Kvinnor i hela samhället förtrycks, diskrimineras och utsätts för våld. Dessa förtryck grundas i biologiskt kön och kvinnors roll i reproduktionen, det vill säga att kvinnor som kön kan bära och föda barn.

Genus är det socialt och kulturellt konstruerade könet (med ett enklare ord könsroller). Genus utgörs av föreställningar om hur kvinnor respektive män förväntas se ut, vara och bete sig. Föreställningarna går att härleda till både rena stereotyper och verkliga biologiska skillnader mellan könen, i synnerhet till könens reproduktiva funktioner. De flesta kvinnor kan bära och föda barn, det är till exempel därför flickor förväntas leka med dockor och välja yrken som går ut på att ta hand om barn och andra människor när de växer upp.

På samhällelig nivå ligger genus till grund för en hierarki, som även kallas genussystemet (eller könsmaktsordningen). Systemet innebär att manligt och kvinnligt hålls isär och att män och det som är typiskt manligt värderas högre än kvinnor och det som är typiskt kvinnligt. Till exempel är lönerna i yrken som går ut på att ta hand om barn och andra människor och som flickor och kvinnor förväntas välja, lägre än i stereotypt manliga yrken. Sveriges Kvinnolobby ser att alla människor inordnas i genussystemet, oavsett hur de upplever sitt eget kön.

Vi arbetar, i enlighet med artikel 5 i Kvinnokonventionen, för att frigöra kvinnor och flickor från stereotypa föreställningar som förknippas med kön, det vill säga ta bort kopplingen mellan genus och kön. Därför oroas vi av att det i debatten och det praktiska jämställdhetsarbetet ofta blir svårt att skilja på vad genus är respektive vad könsidentitet och könsuttryck är. (Könsidentitet är en persons självupplevda kön medan könsuttryck är attribut som uppfattas som kvinnliga eller manliga, till exempel kläder, kroppsform eller röst.) Sammanblandningen kan leda till att den som bekräftar någons könsidentitet och könsuttryck också förstärker kopplingen mellan genus och kön, även om så inte var avsikten.

Juridiskt kön registreras i folkbokföringen och används för att hitta, mäta och följa upp skillnader mellan kvinnors och mäns liv och villkor. För de flesta människor överensstämmer det juridiska könet med det biologiska. Merparten av Sveriges Kvinnolobbys verksamhet sker på strukturell nivå och utgår i praktiken från juridiskt kön. Arbetet omfattar alla kvinnor, inklusive transkvinnor och ickebinära personer som juridiskt är kvinnor.

Våra förslag

  • Red ut sammanblandningen mellan kön och könsidentitet. Ge Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att informera andra myndigheter, kommuner och regioner om skillnaderna mellan kön och könsidentitet.
  • Förtydliga beskrivningen av kön som diskrimineringsgrund. Diskrimineringsombudsmannen (DO) bör använda en definition av kön som överensstämmer med diskrimineringslagen och Kvinnokonventionen. Myndigheten bör betona att det framförallt är kvinnor som utsätts för diskriminering på grund av kön och att kön och könsidentitet är olika diskrimineringsgrunder.
  • Stoppa ändringar i könstillhörighetslagen tills konsekvenserna för kvinnors rättigheter har utretts. Lagändringar som innebär att kön i större utsträckning ses som något självidentifierat bör föregås av en analys av vilka konsekvenserna blir för kvinnors och flickors rättigheter samt arbetet för ett jämställt samhälle.

Jämställdhetsintegrering och jämställda verksamheter

Kvinnorörelsen har i generationer arbetat för att synliggöra kvinnor och flickor. Av erfarenhet vet vi att om kvinnor och flickor inte synliggörs, så kommer män och pojkar att utgöra norm. Därför var det en stor seger när Sverige och stora delar av världen beslutade att jämställdhetsintegrering ska vara den strategi som ska användas för att nå ett jämställt samhälle. Strategin innebär alla beslut, processer och verksamheter ska bekönas. Könsneutrala formuleringar ska tas bort och ersättas med bekönade begrepp som kvinnor och män, flickor och pojkar. (Att arbeta med bekönade styr- och ledningsdokument står inte i konflikt med att  möta transpersoner på bästa sätt på verksamhetsnivå.)

På senare tid har Sveriges Kvinnolobby noterat en tillbakagång till könsneutrala formuleringar hos organisationer som vill inkludera personer som inte identifierar sig som kvinnor och män. Ett tydligt exempel på detta är de av de senaste förändringarna i skolans läroplaner där “flickor” och “pojkar” har ersätts med begreppen “barn” och “elever”.

Vi ser också hur gamla patriarkala krafter som alltid har motarbetat jämställdhet utnyttjar transperspektivet  för att inte behöva benämna kvinnor och flickor. Men ingen, varken transpersoner eller kvinnor och flickor, vinner på att kön osynliggörs. Tvärtom vet vi att om könsblinda beslut, processer och verksamheter är sämre för alla, framförallt för kvinnor och flickor.

Våra förslag

  • Tydliggör att synliggörandet av kön är en förutsättning för allt jämställdhetsarbete. Ge Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att inom sitt stödjande arbete tydliggöra att jämställdhetsintegrering kräver att kvinnor (och män) synliggörs. Sätt stopp för tillbakagången till könsneutralt språk i svensk politik och förvaltning. Inkludering av personer som inte identifierar sig som kvinnor eller män måste ske utöver och aldrig på bekostnad av kön.
  • Implementera jämställdhetsintegrering fullt ut i myndigheter, kommuner och regioner. Jämställdhetsintegrering som strategi ska verkställas så att samtliga processer, verksamheter och beslut bekönas. Detta står inte i konflikt med att möta transpersoner på bästa sätt.

Könsuppdelad statistik

Enligt statistikförordningen ska all officiell individbaserad statistik i Sverige vara könsuppdelad. Som ett resultat av denna starka reglering och ett träget arbete är Sverige bäst i världen på jämställdhetsstatistik, vilket har bidragit till att vi är ett av världens mest jämställda länder.

Sveriges Kvinnolobby har sett allt fler exempel där arbetet med transinkludering försvårar arbetet med könsuppdelad statistik. Det handlar bland annat om att organisationer blandar ihop kön och könsidentitet i undersökningar och redovisningar av data, trots att detta är två olika diskrimineringsgrunder. Om vi inte vet vad vi mäter, presenterar och analyserar riskerar statistiken att bli missvisande, svår att använda eller till och med felaktig. Detta gäller även Statistiska centralbyrån, SCB:s, eget stödmaterial för inkludering av transpersoner i undersökningar.

Vi ser även praktiska konsekvenser, som att det kan bli svårt att samla in så mycket data som behövs i undersökningar för att kunna särredovisa resultat för den grupp som inte uppger kvinna/man som kön när flera variabler kombineras. Det är redan idag svårt att få tillräckligt många svar för att kunna analysera och dra slutsatser om olika grupper av kvinnor och män. Om man därutöver vill kunna uttala sig om ytterligare en kategori, som omfattar en jämförelsevis liten grupp, krävs en mycket stor mängd data vilket sannolikt är svårt att uppnå.

När det gäller den registerbaserade statistiken oroas vi av att flera förslag har lagts fram om att införa könsneutrala personnummer och sluta samla in könsuppdelad statistik. Det skulle omöjliggöra viktiga jämställdhetsanalyser inom en rad områden som är centrala för flickors och kvinnors rättigheter.

En fråga som behöver utredas närmare är också hur jämställdhetsstatistikens legitimitet, validitet och reliabilitet skulle påverkas av om kön i större utsträckning blev självskattat och därmed skulle kunna väljas och väljas bort och variera över tid. Detta har hitills inte gjorts av någon av de statliga utredningar som behandlat transpersperspektivet.

Våra förslag

  • Se till att statistik könsuppdelas och att skillnader mellan könen analyseras och åtgärdas. Regeringen bör tydliggöra att statistikförordningen och förordningen om årsredovisningar och budgetunderlag  gäller och att innebär att all officiell individbaserad statistik ska delas upp på juridiskt kön.
  • Säkerställ att könsidentitet inte ersätter kön i undersökningar. Myndigheter och andra organisationer som gör medborgarundersökningar bör när det är relevant och möjligt komplettera frågor eller inhämtning av information om juridiskt kön med frågor om könsidentitet. Men frågor om könsidentitet får aldrig ersätta frågor om kön.
  • Ge SCB i uppdrag att stötta andra statistikansvariga myndigheter. SCB:s stödmaterial för inkludering av transpersoner i undersökningar bör kompletteras med analyser av och information om könsuppdelad statistik och jämställdhetsstatistik innan fortsatt spridning.

Vård och stöd till flickor och kvinnor som ifrågasätter sin könsidentitet

De senaste åren har antalet unga, framförallt biologiska flickor, som börjar ifrågasätta sin könsidentitet i tonåren utan tidigare tecken på könsdysfori ökat med 1500 procent. I gruppen finns en hög samvariation med anorexia, autism och andra neuropsykiatriska tillstånd. Sveriges Kvinnolobby oroas av att analysen av orsakerna till ökningen och den vård och behandling som erbjuds saknar ett jämställdhetsperspektiv.

Kanske finns risk att en del av de flickor och unga kvinnor som ifrågasätter sin könsidentitet reagerar mot samhällets snäva föreställningar om hur kvinnor ska vara, se ut och bete sig? I så fall skulle det bästa sättet att hjälpa dem vara att förändra deras omgivning, snarare än att förändra deras kroppar. Det menar flera kvinnor som har detransitionerat, det vill säga transitionerat från ett kön till ett annat och sedan ångrat sig.

Hälso- och sjukvården är utformad med män och pojkar som norm. Det har gjort att kvinnors och flickors sjukdomar och symptom ofta har missats och att mediciner och behandlingar inte har varit korrekt utformade för dem. De hormonbehandlingar och den kirurgi som idag erbjuds flickor och unga kvinnor som ifrågasätter sin könsidentitet är inget undantag. Fram tills för några år sedan har gruppen med könsdysfori dominerats av vuxna män och det är utifrån deras kroppar och upplevelser som mediciner och behandlingar har provats fram. Däremot finns mycket lite forskning på hur flickor och unga kvinnor på lång sikt påverkas av den könsbekräftande vård som erbjuds. Den grupp personer som ångrar sig efter genomgången behandling och istället väljer att leva i sitt ursprungliga kön har heller inte studeras och får idag begränsad hjälp.

Att flickor och unga kvinnor erbjuds vård och behandling som inte är tillräckligt utforskad är oroande. Frågan är särskilt allvarlig eftersom många av de medicinska behandlingar som erbjuds är irreversibla.

e vård som erbjuds. Den lilla men växande grupp personer som ångrar sig efter genomgången behandling och istället väljer att leva i sitt ursprungliga kön har heller inte studeras och får begränsad hjälp. Mycket tyder också på att antalet personer som ångrar sig har underskattats, särskilt eftersom de som avbryter sin behandling innan den har avslutats inte räknas in.

Våra förslag

  • Unga som ifrågasätter sin könsidentitet ska erbjudas olika behandlingar att välja mellan. Medicinska och kirurgiska behandlingar är sannolikt det bästa alternativet för vissa, medan andra skulle må bättre av stöd i att vara sig själva bortom samhällets snäva förväntningar på hur män och kvinnor ska vara, se ut och bete sig.
  • Se till att unga med könsdysfori inte faller mellan stolarna. Processen för byte av juridiskt kön ska ske på ett sådant sätt att det är möjligt att identifiera utsatta personer och erbjuda bästa möjliga stöd, vård och hjälp till dem som så behöver.
  • Tillämpa försiktighetsprincipen när det gäller ingrepp på barn. Oåterkalleliga medicinska ingrepp, i synnerhet behandlingar som kan leda till sterilitet, ska aldrig utföras på barn under 18 år och utföras med stor försiktighet på unga vuxna.
  • Mer forskning om ungas ökande könsdysfori ska initieras, i synnerhet bör effekterna av olika typer av behandlingar jämföras på lång sikt. Forskningen bör ha ett jämställdhets- och kvinnorättsperspektiv.

Kvinnors och flickors trygghet i gemensamma intima utrymmen

Runt om i världen verkar kvinnorörelsen för att gemensamma, intima utrymmen där människor klär av sig inför varandra ska vara könsuppdelade och trygga. Det handlar om toaletter och omklädningsrum på skolor och idrottsanläggningar och salar på institutioner för vård och omsorg med mera. Sveriges Kvinnolobby arbetar till exempel för att asylboenden ska ha särskilda zoner för kvinnor. Så länge dessa zoner saknas kommer kvinnor och flickor som flytt till Sverige fortsätta utsättas för våld från män och tvingas begränsa sina liv för att undvika riskfyllda situationer.

Sveriges Kvinnolobby välkomnar att enskilda alternativ skapas i anslutning till könsuppdelade gemensamma intima utrymmen på allmänna inrättningar. Enskilda omklädningsrum kan utgöra en trygghet både för kvinnor som vill ha avskildhet och för transpersoner som riskerar att utsättas för trakasserier, våld och annan diskriminering i gemensamma omklädningsrum.

En fråga som kvarstår är dock vem som ska ha tillträde till könsuppdelade gemensamma intima utrymmen. Om tillträde ska avgöras av juridisk könstillhörighet eller självidentifikation blir det möjligt för män att ta sig in i kvinnors omklädningsrum genom att påstå att de är transkvinnor, vilket skulle göra många kvinnor och flickor obekväma. För kvinnor och flickor som bär med sig trauman från mäns våld eller som kommer från konservativa bakgrunder är garantin om att aldrig behöva vara avklädd i samma utrymme som en vuxen person med penis en förutsättning för att överhuvudtaget kunna besöka simhallar och liknande anläggningar. Att neka personer med penis tillträde till omklädningsrum med hänsyn till övriga kvinnors trygghet är inte diskriminering. Det har Stockholms tingsrätt slagit fast då den friade en skola i Stockholm som nekade en transtjej tillträde till tjejernas omklädningsrum.

Våra förslag

  • Utred hur kvinnors och transpersoners trygghet bäst kan säkras i toaletter och omklädningsrum. Socialstyrelsen eller annan lämplig myndighet bör få i uppdrag att utreda hur kvinnors och flickors trygghet i gemensamma intima utrymmen kan säkerställas samtidigt som transpersoners könsidentitet respekteras.
  • Ta hänsyn till både kvinno- och transperspektivet i samhällsplaneringen. Såväl kvinnors och flickors som transpersoners faktiska och upplevda trygghet ska vägas in när inkluderande gemensamma intima utrymmen ska utformas. Separata intima utrymmen för kvinnor bör inte avskaffas om enskilda könsneutrala alternativ saknas.
  • Skapa enskilda toaletter och omklädningsrum när det går. Enskilda könsneutrala alternativ ska i så stor utsträckning som möjligt finnas tillgängliga i anslutning till könsuppdelade gemensamma intima utrymmen på offentliga anrättningar. Vuxna personer som har penis och som använder kvinnors gemensamma intima utrymmen ska kunna hänvisas till enskilda alternativ.

kvinnors idrott

Flick- och pojkklasser respektive dam- och herrklasser är en förutsättning för idrott på lika villkor oavsett kön. På så sätt kan kvinnor och flickor tävla mot varandra, sätta rekord, vinna medaljer och erkännas för sina sportsliga prestationer. Kvinnokonventionen säger att ”kvinnor ska ha samma rätt som män ”att delta i fritidsverksamhet, idrott och i kulturlivet i alla dess former”.

Men inom ett projekt som bland annat Riksidrottsförbundet deltar i diskuteras att avskaffa könsuppdelningen av barn- och ungdomsidrott. Svenska Gymnastikförbundet har beslutat att unga upp till 18 år ska få välja om de vill tävla i flick- eller pojkklass, vilket gör att könsuppdelningen förlorar sin mening. Runt om i världen blir exemplen på transkvinnor som tävlar i damklass och utklassar andra kvinnor allt fler.

Det är viktigt att också transpersoner får möjlighet att utöva idrott. Men när personer var kroppar har fysiskt manliga egenskaper ges tillträde till damklasser är villkoren olika. Det är inte rättvist.

Våra förslag

  • Värna den könsuppdelade idrotten. I alla sporter där flickors/kvinnors och pojkars/mäns skilda anatomi påverkar möjligheterna att prestera bör en uppdelning utifrån kön göras från 12 års ålder. Tillmötesgåendet av individuella önskemål får inte ske på bekostnad av flickors och kvinnors rättigheter.

Transkvinnors hälsa och utsatthet för våld

Transpersoner lider i högre utsträckning än resten av befolkningen av psykisk ohälsa och oproportionerligt många transpersoner väljer att ta sitt liv. Bristen på jämställdhet i samhället och snäva föreställningar om hur kvinnor och män ska vara, se ut och bete sig bidrar sannolikt till transpersoners utsatthet. Sveriges Kvinnolobby menar att ökad jämställdhet och friare könsroller skulle bidra till att öka transpersoners frihet och stärka deras hälsa.

Transkvinnor är också, likt andra kvinnor, utsatta för mäns våld. Ibland kan våldet vara en reaktion mot att transkvinnor utmanar stereotyper om kön och maskulinitet. Det är också tydligt att transkvinnor ofta sexualiseras, objektifieras och förnedras i pornografi och populärkultur. I förhållande till gruppens storlek är transkvinnor också överrepresenterade bland personer som utnyttjas i prostitution.

För att se till att transkvinnor som lider av psykisk och fysisk ohälsa får bästa möjliga vård krävs ett tydligt jämställdhetsperspektiv i hälso- och sjukvården. En särskilt viktig utmaning består i att se till att personer som har bytt juridiskt kön får den vård och behandling som är bäst utformad för deras biologiska kön, till exempel att transmän blir kallade till cellprovtagningar på samma sätt som juridiska kvinnor.

Våra förslag

  • Accelerera arbetet för ett mer jämställt samhälle med friare könsroller. Exempel på insatser kan vara genuspedagogik i förskola och skola, lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam och förebyggande arbete mot destruktiva mansnormer.
  • Jämställdhetsintegrera hälso- och sjukvården och säkerställ att hänsyn alltid ska tas till kvinnors och mäns särskilda sjukdomar och symptom. Transkvinnor har rätt att få den vård som är bäst anpassad för deras kroppar.
  • Förstärk, implementeras och utvidga sexköpslagen för att minska efterfrågan på prostitution och alla kvinnors, inklusive transkvinnors utsatthet i sexindustrin. Därutöver behöver transkvinnor få stöd, vård och hjälp att lämna sexindustrin.

Stöd för hur jämställdhetsarbetet ska förhålla sig till transperspektivet

Här hittar du vårt metodmaterial Om, när och hur transperspektivet ska beaktas i jämställdhetsarbetet.