Möte med EU Civil Society Platform Against Trafficking in Human Beings

Den 6-7 december deltog Sveriges Kvinnolobby tillsammans med ett hundratal andra organisationer som är med i EU Civil Society Platform against Trafficking in Human Beings på en konferens i Bryssel för att diskutera EU och dess medlemsstaters framtida strategier i arbetet mot trafficking.

På konferensen presenterade EU-kommissionen två uppföljande rapporter till EU:s anti-trafficking direktiv 2011/36/EU Artikel 23 om särskilda åtgärder för att skydda ensamkommande barn och deras särskilda utsatthet som traffickingoffer. Artikel 23 ställer bland annat krav på att EU:s alla medlemsstater ska vidta nödvändiga åtgärder för att tillgodose barnets behov genom hela processen ifrån att barnet ifråga identifierats som traffickingoffer tills att en hållbar lösning på situationen tagits fram.

De två rapporterna följer upp i vilken mån medlemsstaterna har vidtagit nödvändiga och tillräckliga åtgärder för att leva upp till de krav och åtaganden som uttrycks i Artikel 23(1) och (2) i direktivet.

Direktiv 2011/36/EU i sin helhet finns att läsa här

Rapporten som följer upp Artikel 23(1) finns att läsa här

Rapporten som följer upp Artikel 23(2) finns att läsa här

Resultatet visar att de åtgärder som EU:s medlemsstater vidtagit inte är tillräckliga. För att leva upp till Artikel 23 måste arbetet mot trafficking förbättras gällande flertalet aspekter såsom att vidta särskilda skyddsåtgärder som tar hänsyn till barns särskilda utsatthet samt att tillgodose ett stärkt skydd före och under rättsprocesser.

Inom ramen för de riktlinjer och krav på åtgärder som medlemsstaterna ska vidta så diskuterades på konferensen bland annat Direktiv 2004/81/EC. Direktivet handlar om att tillfälliga uppehållstillstånd kan utfärdas till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för trafficking med syftet att dessa skall samarbeta med behöriga myndigheter i landet ifråga och samtidigt förses med skydd.

Direktiv 2004/81/EC i sin helhet finns att läsa här.

I uppföljningen av detta direktiv framgår att det sällan används, att det inte uppfyller sitt syfte i praktiken och att det krävs förbättringar om önskat resultat ska kunna nås. Inte minst krävs ytterligare åtgärder för att tillgodose behoven för den som fallit offer för trafficking. Exempelvis är det tydligt att den betänketid som ges ifråga om att ta beslutet om ett samarbete med myndigheter är alltför kort. Likaså krävs ett närmare samarbete mellan myndigheter och NGO:s med expertis kring trafficking och utsatta personer, vilket även är mycket viktigt i den del av processen som handlar om att identifiera offer.

Sveriges Kvinnolobby håller självklart med om att ett starkare skydd av barn såväl som vuxna kvinnor som utsatts för trafficking är nödvändigt och att det som görs på området i nuläget är långt ifrån tillräckligt. Det är tydligt att EU:s såväl som medlemsstaternas arbete för att säkerhetsställa ett sådant skydd måste stärkas, förbättras och fortsatt följas upp. Vi vill även framhålla att det i arbetet mot trafficking är av största vikt att vidta ytterligare förebyggande åtgärder för att minska risken att personer faller offer. Ingen människa ska behöva utsättas för trafficking, och så länge fler och mer omfattande åtgärder inte vidtas för att förhindra detta kommer trafficking heller aldrig att kunna bekämpas, oberoende av det tillfälliga skydd som de som redan fallit offer ska ges rätt till.

Sveriges Kvinnolobby vill därför framhålla att Direktiv 2004/81/EC inte är ett effektivt sätt att skydda personer som fallit offer för trafficking eftersom personen ifråga inte garanteras något skydd efter att samarbetet med myndigheterna och den eventuella rättsprocessen är över. Eftersom något förlängt eller permanent uppehållstillstånd inte garanteras är risken att återigen falla offer för trafficking mycket stor.

Sveriges Kvinnolobby anser vidare att trafficking för sexuella ändamål och prostitution måste erkännas vara särskilda asylskäl, oberoende av huruvida personen ifråga samarbetar med myndigheter eller inte. Inte sällan har tredjelandsmedborgare som anländer till Sverige tidigare varit utsatta för trafficking, och riskerar att återigen falla offer om möjligheten till skydd inte garanteras. Vi vill även betona vikten av förebyggande arbete genom att öppna upp för mer lagliga och säkra vägar till EU. Risken att falla offer för trafficking i krigs- och konfliktområden likväl som på flykt är mycket stor. Sveriges Kvinnolobby kräver därför en utökad andel kvotflyktingar, där kvinnor och barn ges särskild prioritet. Vi vill också framhäva vikten av att öppna upp för familjeåterförening.

Vi vill slutligen framhålla vikten av att EU:s medlemsstater implementerar lagstiftningar som är förenliga med och syftar till att motverka och bekämpa prostitution och trafficking. Vi får inte blunda för kopplingen mellan prostitution och trafficking och inte heller för det faktum att efterfrågan är den avgörande faktorn för att sexuell exploatering av kvinnor och barn över huvud taget existerar. Att minska efterfrågan är således av största vikt i arbetet mot trafficking och prostitution. Den nordiska modellen, där köparen men inte säljaren kriminaliseras, är den lagstiftning som bäst reflekterar detta vilken fler länder bör ta efter. Sveriges Kvinnolobby betonar också vikten av att den svenska sexköpslagen måste gälla även vid svenskars sexköp utomlands. Sexköp är oacceptabelt oavsett om det sker inom eller utom Sveriges gränser av vare sig en 17-åring eller en 18-åring.

Se våra krav till den svenska regeringen för att säkra kvinnors rättigheter i asyl- och migrationspolitiken och för att stoppa trafficking och prostitution här.

Läs mer om varför vi vill utvidga den svenska sexköpslagen till att gälla även utomlands här och här .

Läs mer om EU-kommissionens arbete mot trafficking och EU Civil Society Platform against Trafficking in Human Beings här.