Ny studie om debatten kring surrogatmödraskap

Vi har intervjuat Erik Blohmé som nyligen blivit klar med sin kandidatuppsats om surrogatmödraskap. Eriks medskick till regeringen är att inte legalisera vare vare sig altruistiskt eller kommersiellt surrogatmödraskap.

Kandidatuppsatsen Vem är vem i debatten om surrogatmödrskap? är en diskursanalys av det offentliga samtalet om surrogatmödraskap. Uppsatsen har lagts fram av Erik Blohmé vid Statsvetenskapliga Institutionen på Stockholms Universitet. Maria Wendt har varit handledare. Vi passade på att ställa några frågor till Erik om uppsatsen!

Varför valde du detta ämne?

Surrogatmödraskap är ett fenomen som på allvar belyser den globala ojämlikheten, på nästan alla tänkbara sätt. Skillnaden mellan hur vi ser på och behandlar människor baserat på kön, klass och etnicitet blir så himla uppenbar om vi kollar på vilka det är som faktiskt utnyttjar surrogatmödraskap som en väg till barn: vita heterosexuella par som köper tjänsten av en ekonomiskt utsatt kvinna utanför Europa.

Samtidigt finns det en i sammanhanget liten grupp HBTQ-personer som utnyttjar surrogatmödraskap som en väg till barn, vilket många tycker rättfärdigar fenomenet då HBTQ-personer ofta blir systematiskt diskriminerade av adoptionsbyråer. Att konservativa grupper, som vanligtvis motarbetar kvinnors och HBTQ-personers rättigheter, visat motstånd mot surrogatmödraskap har bidragit till att många ser surrogatmödraskap som något potentiellt progressivt och normbrytande.

Jag har alltid sett surrogatmödraskap som ett självklart utnyttjande av kvinnors kroppar, men när debatten kom igång i Sverige så märke jag snabbt att frågan inte var så enkel för de flesta. Det var svårt att ha koll på vilka som var för och emot eller hur de resonerade. Jag ville kartlägga det på något sätt.

Vilka är dina viktigaste slutsatser? 

Att surrogatmödraskap inte alls behöver vara en normbrytande praktik. Till och med de HBTQ-organisationer som förespråkar surrogatmödrakskap motiverar det med att genetiska barn borde ses som en rättighet, som om det på något sätt vore ett mer ”äkta” föräldraskap. Viljan att bilda en relativt traditionell biologisk kärnfamilj är en av de drivande krafterna hos de som vill att Sverige tillåter surrogatmödraskap, och sett till hur vi organiserar våra liv så är det ju närmast konservativt; oavsett vilken sexualitet eller könsidentitet de tänkta föräldrarna har.

En annan viktig slutsats är att motståndare till surrogatmödraskap inte behöver ha något gemensamt bara för att de landar i samma slutsats. De feministiska motståndarna och de konservativa motståndarna motiverar sina ställningstaganden mot surrogatmödraskap med så vitt skilda analyser, slutsatser och agendor att den enda gemensamma nämnaren är just motståndet. Jag tycker det är ohederligt att försöka klistra åsikter som till exempel homofobi på de feminister som är skeptiska mot surrogatmödraskap.

Vilka olika intressen är inblandade i frågan om surrogatmödraskap och hur ser du på dem? 

Det finns ett antal grupper med kolliderande intressen. Barnlösa par som vill bilda en kärnfamilj med genetiska barn är den vanligaste gruppen bland förespråkarna. Jag kan verkligen förstå det intresset. Vi lever i ett samhälle där kärnfamiljer är den förespråkade och accepterade samlevnadsformen, och ett genetiskt föräldraskap ses som en ”naturlig” del av detta. Inte konstigt att människor upplever en sorg över att inte kunna förverkliga det. Dock så ser jag det som helt orimligt att utnyttja en annan människas kropp för sina egna önskningar och drömmar på det sätt som ett surrogatmödraskap innebär.

Sen har vi de konservativa motståndarna till surrogatmödraskap, som inte bara vill slå vakt om formerna för kärnfamiljen, utan också begränsa vilka som har tillgång till den. De tillhör en priviligerad grupp som vill att kärnfamiljen ska fortsätta vara en ensamrätt för fertila heterosexuella par. Jag tycker det bygger på en ganska hemsk människosyn, men som sagt, den människosynen bör inte ses som synonym med skepsis mot surrogatmödraskap.

De feministiska och antikapitalistiskt orienterade organisationernas intressen är skydda kvinnor från ekonomisk exploatering. Deras ställningstagande skapar tyvärr en konflikt med HBTQ-organisationer som driver surrogatmödraskap som en rättighetsfråga. Jag tycker det är en olycklig motsättning då kvinnor och HBTQ-personer oftast vinner på att tillsammans kämpa för sina rättigheter, men givet förutsättningarna så är det ändå lätt att förstå varför schismen uppstår. Jag tycker fortfarande att det intresset är enklast att sympatisera med, försvaret av kvinnors kroppar och reproduktion.

Vad skulle du vilja skicka med dig till den pågående utredningen och till regeringen?

Att inte göra surrogatmödraskap lagligt, inte ens under altruistiska former. Det kan låta fint i teorin, att någon gör en uppoffring för en infertil vän eller familjemedlem och bär dennes barn. I praktiken är det tyvärr i princip ingen som gör det. Den mängd obetalt arbete som surrogatmodern skulle få utföra är absurd, för att inte tala om andra konsekvenser såsom livslånga förlossningsskador och risken för mödradödlighet. I så fall kan surrogatmodern lika gärna få betalt för eländet, vilket jag är övertygad om också skulle bli fallet genom pengar under bordet.

Vi lever i ett samhälle där män är överordnade kvinnor som grupp, och utpressning eller exploatering av ekonomiskt utsatta personer kan ske såväl innanför som mellan nationsgränserna. Vägen till helvetet är kantad med goda intentioner, och ett införande av altruistiskt surrogatmödraskap är definitivt ett steg i fel riktning. Om vi vill tillgodose HBTQ-personers rätt att bli föräldrar så borde regeringen istället arbeta för att förbättra möjligheten för dessa grupper att adoptera.

Uppsatsen: Vem är vem i debatten om surrogatmödrskap?

Sveriges Kvinnolobby motsätter oss alla former av surrogatmödraskap på feministisk grund. Läs mer här.