Debattartikeln publicerades den 31 januari i Dagens Arena.

Om arbetsmarknadens parter samarbetar är det fullt möjligt att rätta till den löneskillnad mellan könen som beror på att män och kvinnor jobbar i olika – men likvärdiga yrken. Det skriver Anita Harriman, Lena Johansson och Marie Trollvik, rapportförfattare, Lönelotsarna tillsammans med Clara Berglund, generalsekreterare, Sveriges Kvinnoorganisationer i Dagens Arena idag.

De strukturella löneskillnaderna mellan kvinno- och mansdominerade yrken är 76 miljarder kronor per år. Det visar en ny rapport som idag kommenteras av experter, representanter för regeringen och arbetsmarknadens parter under konferensen Forum Jämställdhet i Örebro. Här medverkar Lönelotsarna, expertnätverk och rapportförfattare, Irene Wennemo statssekreterare (S), Sineva Ribeiro,ordförande Vårdförbundet, Veronica Magnusson, ordförande Vision, Ola Karlsson, SKL:s förhandlingsdelegation och Anne-Marie Fransson, vice vd Almega. Vi hoppas att de kan svara på vilka åtgärder som krävs för att utjämna löneskillnaderna.

Rapporten 76 miljarder – prislappen för den strukturella löneskillnadenhar tagits fram av expertnätverket Lönelotsarna. är den första i sitt slag och jämför löner i yrken som kan betraktas som likvärdiga utifrån längd på utbildning, krav på ansvar, problemlösning, sociala färdigheter och arbetsförhållanden.

Resultaten visar att anställda i kvinnodominerade yrken tjänar i genomsnitt 5 300 kronor mindre varje månad än anställda i mansdominerade. Kvinnodominerade yrken har dessutom ofta lägre lön än mansdominerade med lägre svårighetsgrad, och lönespridningen är mindre inom yrken där fler kvinnor arbetar.

Förklaringen till de strukturella löneskillnaderna är framförallt att kvinnor och män arbetar i olika yrken och att yrken där kvinnor är i majoritet värderas och lönesätts lägre. Detta kallas värdediskriminering. Studien visar också att yrken som innebär arbete med människor tenderar att ha lägre löner än likvärdiga yrken som innefattar arbete med data, föremål eller tillverkning. Detta gäller oavsett kön.

76 miljarder kronor är mycket pengar. Men som en jämförelse uppgick den totala lönesumman år 2015 till 1 589 miljarder, och arbetsgivaravgifterna till 475 miljarder kronor.

Det är med andra ord inte omöjligt att rätta till snedfördelningen, men det krävs att arbetsmarknadens parter och staten samarbetar. Vi föreslår att:

• Arbetsmarknadens parter enas om en strategi för att höja lönerna i kvinnodominerade yrken. Eftersom löneökningstakten i industrin sätter normen för övriga arbetsmarknaden kan kvinnodominerade yrken aldrig komma ikapp. Avsteg från normen behöver göras för vissa yrkesgrupper.

• Medlingsinstitutets uppdrag förändras så att industrins lönebildningsnorm kan förenas med aktiva insatser för att åtgärda strukturella löneskillnader. Lönerna i kvinnodominerade yrken måste få öka i en snabbare takt.

• En omfördelningsmodell där alla löntagare avsätter en del av de framförhandlade löneökningarna till en pott ses över. Parterna förfogar över och fördelar medlen.

• Diskrimineringsombudsmannen ges ett stärkt tillsynsansvar för att följa upp arbetsgivares skyldhet att göra årliga lönekartläggningar. Sanktioner måste bli mer kännbara så att osakliga löneskillnader åtgärdas.

Staten, arbetsgivarna och fackförbunden bär gemensamt ansvar för kvinnors och mäns lagstadgade rätt till lika lön för likvärdigt arbete. Det är dags att de tar det ansvaret.

Anita Harriman, Lena Johansson och Marie Trollvik, rapportförfattare, Lönelotsarna

Clara Berglund, generalsekreterare, Sveriges Kvinnoorganisationer