Den 7 februari överlämnade Kommissionen för jämställda livsinkomster sitt slutbetänkande ”Minska gapet – åtgärder för jämställda livsinkomster” till jämställdhets- och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. Sveriges Kvinnoorganisationers generalsekreterare Clara Berglund har ingått som expert i kommissionen och har tillsammans med Anita Nyberg och Irene Opira skrivit ett särskilt yttrande där vi är kritiska till inte lämnar fler och mer långtgående förslag läggs. Läs yttrandet i sin helhet nedan.
Tidigare Jämställdhetsombundsmannen Lena Sveneaus ingick också i expertgrupp, men valde att hoppa av då motståndet mot att lägga fram viktiga förslag var allt för stort. Läs hennes essä i Dagens Arena där hon berättar mer.
Särskilt yttrande av experterna Anita Nyberg, Clara Berglund och Irene Opira:
Inkomstgapet mellan kvinnor och män är lika stort idag som 1995. Detta trots att andelen kvinnor med eftergymnasial utbildning ökat från 27 till 51 procent, medan andelen män med eftergymnasial utbildning bara ökat från 35 till 38 procent under perioden. Andelen kvinnor på chefspositioner och i högstatusyrken har också ökat och kvinnor har minskat sitt deltidsarbete. Men trots att kvinnor har allt längre utbildning, oftare är chefer och arbetar allt fler timmar har kvinnor i genomsnitt 10 procent lägre lön än män per månad omräknat till heltid. Sett över livet betyder det att kvinnors livsinkomster är flera miljoner kronor lägre än mäns. Kvinnors arbete fortsätter att värderas lägre än mäns och kvinnors ansträngningar och investeringar i utbildning lönar sig inte på samma sätt som mäns, vilket inte bara är ett problem för enskilda kvinnor utan också för samhället i stort.
Kommissionens ska enligt sina direktiv lämna förslag på åtgärder som bidrar till att främja jämställda löner, jämställda livsinkomster, en jämställd fördelning av det offentligas stödåtgärder samt jämställda arbetsplatser. Sammantaget behövs enligt direktivet en palett av insatser som riktar in sig på flera olika områden och sektorer, och som tillsammans bidrar till att de jämställdhetspolitiska målen uppnås och kvinnors ekonomiska makt stärks.
Kommissionen har på den begränsade tid som givits gjort en viktig och omfattande genomlysning och lämnar flera viktiga förslag när det gäller fördelningen av offentliga stödåtgärder. När det gäller huvuduppdraget att främja jämställda löner och livsinkomster saknas dock kraftfulla förslag som skulle kunna minska det flera miljoner stora livsinkomstgapet mellan kvinnor och män. De stora skillnader i kvinnors och mäns förutsättningar att leva fria och självständiga liv, som kommissionen själva pekar på, kommer inte att påverkas nämnvärt av de få förslag som kommissionen lägger.
Detta beror till stor del på att kommissionens direktiv är allt för snävt. Samtidigt som direktivet formulerar stora ambitioner innehåller det en rad begränsningar för vad som ska ingå i kommissionens arbete och vilka frågor som inte ska behandlas. Till exempel har det inte ingått i kommissionens uppdrag att behandla skillnader i kapitalinkomst och pensioner eller den ojämna fördelningen av obetalt hem- och omsorgsarbete. Fortfarande fanns dock ett visst utrymme att lämna fler förslag än vad som görs.
Under 1970-talet bröt Sverige ny mark för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Med breda reformer angreps några av den tidens stora jämställdhetsproblem. Införandet av särbeskattning, föräldraförsäkring och utbyggd barnomsorg är exempel på storskaliga reformer som gjorde det möjligt för fler kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden och försörja sig själva. En kommission med sikte på att på allvar minska skillnaderna i livsinkomst mellan kvinnor och män borde på liknande sätt fått i uppdrag att ta sig an orsakerna bakom den ekonomiska ojämställdheten och ta fram förslag som påverkar de strukturer som driver den.
Det slutbetänkande som här presenteras är inget svar på vad som behöver göras för att minska gapet mellan kvinnors och mäns livsinkomster. Vi fortsätter undra:
- Hur ska det obetalda arbetet delas lika mellan kvinnor och män och hur ska kvinnors deltidsarbete minska?
- Vad ska göras åt att kvinnodominerade yrken, trots arbetskraftsbrist inom många välfärdsyrken, har lägre genomsnittslön än andra jämförbara yrken? Hur ska regelverk och uppföljning säkerställa att kvinnor och män får lika lön för lika och likvärdigt arbete?
- Vad ska göras för att öka särskilt utrikes födda kvinnors arbetskraftsdeltagande?
- Vad ska göras för att minska skillnaden i kvinnors och mäns pensioner?
- Vad ska göras åt att mäns större och ökande kapitalinkomster upprätthåller den ekonomiska ojämställdheten?
De senaste åren har otaliga utredningar med fokus på ekonomisk jämställdhet tillsatts, flera av frågorna ovan har utretts flera gånger och i vissa fall har även förslag presenterats. Men mycket litet har gjorts. Tyvärr kommer nog inte heller denna kommission ändra på det.
Anita Nyberg, professor emerita genusvetenskap
Clara Berglund, generalsekreterare Sveriges Kvinnoorganisationer
Irene Opira, f.d. ordförande Riksförbundet Internationella Föreningen Fem-Inclusion (RIFFI)
Tillika experter i Kommissionen för jämställda livsinkomster