Slutreplik: Vi väntar på regeringens svar i surrogatfrågan

Slutreplik publicerad i Göteborgs-posten 2020-05-05

När kvinnoförbund, kvinnorättsorganisationer och läkare larmar om att handeln med kvinnors reproduktivitet ökar i Sverige och påminner om att detta är oförenligt med FN:s konventioner om kvinnors och barns rättigheter så beskrivs det av våra kritiker som ”taktlösa slagord”. Att lyfta de utsatta kvinnorna och barnens perspektiv –”taktlösa slagord”. Hur hamnade vi här?

I Sverige har frågan om altruistiskt surrogatmoderskap utretts och debatterats. Det finns partier i Sverige som tagit ställning för detta. Vi menar, i likhet med den statliga offentliga utredning som utrett frågan, att risken för ekonomisk och annan påtryckning är överhängande. Tillåtande av altruistiskt surrogatmoderskap skulle leda till att pengar betalades under bordet och ett ökat tryck på kvinnor att ställa sin kropp till förfogande. Den svenska debatten har alltså handlat om huruvida altruistiskt surrogatmoderskap byggt på genuin frivillighet, utan påtryckningar och kommersiella krafter, är möjligt eller inte.

Att kommersiell surrogathandel måste undvikas har varit en självklarhet i den svenska debatten. Därför häpnar vi när vi läser repliken på vår artikel. Replikförfattarna landar i den extrema positionen att kommersiell handel med kvinnors reproduktivitet ska vara tillåtet, så länge den sker på behörigt avstånd i Europas utkanter.

Surrogatföretagen etablerar sig i länder med utbredd fattigdom och där kvinnokroppen saknar skydd. Ukraina, Albanien och Georgien tillhör de vanligaste surrogatdestinationerna för svenska kunder. Med utgångspunkten om alla människors lika värde framstår replikförfattarnas ståndpunkt som obegriplig.

Historiskt har Sverige banat väg för barns och kvinnors rättigheter och målsättningen om ett jämställt samhälle. I det juridiska vacuum som råder kring internationell surrogatförmedling ser vi nu en kraftig ökning av handeln med kvinnors reproduktivitet. Nu är frågan är vilket land Sverige ska vara i framtiden. Vi väntar på regeringens svar.

Alán Ali, ordförande MÄN

Aida Badeli, ordförande Grön Ungdom

Sarah Havneraas, ordförande Kristdemokratiska Kvinnoförbundet

Susanne Bergenbrant Glas, ordförande Sveriges Kvinnliga Läkares Förening

Clara Berglund, generalsekreterare Sveriges Kvinnolobby

Elsy Hedlund, ordförande Internationella kvinnoförbundet

Tobias Hübinette, forskare Karlstads universitet

Sofia Jarl, ordförande Centerkvinnorna

Ewa Larsson, ordförande Gröna Kvinnor

Carina Ohlsson, förbundsordförande S-kvinnor

Olga Persson, förbundsordförande Unizon

Gita Rajan, verksamhetschef och medicinskt ansvarig Wonsa

Jenny Westerstrand, ordförande Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige, Roks

Gunilla Åkesson, ordförande Kvinnor i Svenska kyrkan

Ursprungsdebattartikeln kan du läsa här.